And then she cut her hair

NÖJD.

Maria Edie Lou

Imorgon konverterar jag till Edie. Håret ska av. Vi hörs imorgon när jag är honungssblond och kortkortkorthårig. Attack!!

Skrivkramp

Idag bytte jag ut mina normala söndagssysslor, självömkan och soffhäng, mot middag på Haket och bio med Malin. Jag är så glad att det finns människor som känner precis som jag, som kan relatera till alla mina tusen ord om kärlek och känslor. Så glad för att det finns fler kärlekskrigare där ute. Malin är med mig och det känns så fint.

Vi kom fram till lite klokt men mitt i allt virrvarr blev vi nog bara mer förvirrade än vi redan var. För jag tror inte det finns några riktlinjer eller nya sanningar i samband med kärlek. Kärlek bara är.

Åh. Vänner. Jag har som vanligt hundratals noveller som bränner i bröstet, ett hjärta som dunkar och ord som bara vill komma ut. Men jag har snöat in mig på för många filosofier för att överhuvudtaget kunna leverera. Skrivkrampen har fryst alla mina tillgångar och jag önskar så att det vore annorlunda. Men det är inte annorlunda. Det bara är. Och det suger. För jag behöver min skrivterapi lika mycket som jag behöver sömn. Just nu.

 

Size nothing

Ny header. Jag ber om ursäkt om den är upphetsande eller på något vis, stötande. Ber om ursäkt ifall ni stör er på min size-nothing kropp. Men size nothing är det nya, den oberoende storleken.

Bilden är tagen när jag poserade i mina nya Victoria’s secret underkläder på ett hotellrum i New York. Ni får tycka vad ni vill. Jag tycker att den är vacker.

re:stacks

” I’ve twisting to the sun 

I needed to replace

The fountain in the front yard is rusted out

All my love was down

In a frozen ground ”

 

– Bon Iver

T.a.t.u.e.r.i.n.g n.u.m.e.r.o u.n.o

Elin (måste göra dig besviken) frågade om jag inte kunde visa mina tatueringar. Jo. Absolut. Men saken är den att jag ”bara” har två då jag panik avbokade mina planerade. Nu har jag dock två på g som jag vill göra (förlåt mamma, pappa, mormor, morfar, släkten, Gud) och ska göra. Ska bara hitta en tatuerare som jag vill överlåta ansvaret till. Evil twins där jag gjorde min första har jag världens längsta väntetider.. Men här får ni en bild på min första och finaste som blekts och slitits med hälsan de senaste 2 åren.

Good vs bad

Livet är konstigt, tvära kast och djupa fall. Igår såg jag en död kvinna, mådde märkligt och idag är mitt största bekymmer vad jag ska ha på mig ikväll. Ibland känner jag mig så okänslig. Ibland som världens mest sentimentala och trasiga själ. Att jobba inom vården är verkligen att komma nära inpå livet. Döden. Men ibland känner jag inte att jag lever överhuvudtaget.

Jag vet inte hur jag ska beskriva känslorna jag bär runt på, dem går inte att ta på,  inte att sätta ord på, inte riktigt att förstå sig på överhuvudtaget. Men jag tror att jag befinner mig i en plats där ingenting egentligen har någon riktig mening, där känslorna och rutinerna inte riktigt fyller någon funktion för vad som komma skall. För någonstans känns det som att jag befinner mig på en hållplats i livet där jag väntar på en buss som kommer bara man väntar länge nog. Så länge är det bara att försöka hålla värmen.

Men metrologerna lovar en kall vintern och vi vet ju allesammans vad vintern gör vid mig. (Hold me tight)

Förlåt, jag lever lite..

Kass uppdatering. Jag vet. Och jag beklagar. För jag har så mycket att berätta men så lite tid. Nu sitter jag och andas frihet. Njuter av att antibiotikaruset äntligen lämnat mig ifred och för att människorna i mitt liv är så jävla fina.

Igår hade jag en fin kväll på Koppi med fina människor och goda tillbehör. Och finaste ägarna, såklart. Koppi fyllde tre år och jag gav en flaska vin inlindad i ett pärlhalsband och kände mig vuxen för en sekund. Sen ser jag alla kläder som ligger och skräpar och känner mig plötsligt som en tolvåring vars mamma borde sagt åt en att städa för länge sen.

Idag har jag spenderat varenda minut med fina kollegor och allra bäst, världens finaste vänner. Nu är jag lycklig. Och matt. Imorgon kör vi all in. För gissa vem som är ledig? JAG! Har en massa fina bilder att visa er. Men somsagt. Tomorrow people!

 

Dramadramadrama

Älskar min tendens att bli indragen i drama som överhuvudtaget inte har något med mig att göra. Haha. Imorgon är det torsdag och då kör jag på öppen mottagning här på Erik Dahlbergsgatan. Delar ut magsårsmedicin till alla arma stackare som ständigt hakar upp sig på bagataller. Ni kommer ärligt talat börja blöda inombords om ni fortsätter älta samma gamla drama. No kidding!

Puss och kram från er hjärtlösa bitch 

Home

min lägenhet

Önskar att jag kunde beskriva precis hur jag mår, precis hur jag känner, precis hur tryggt det känns att ligga nedbäddad i en säng hemma hos mamma och pappa och känna doften och värmen från mitt enda riktiga hem. Jag älskar varenda kvadratmeter av det här huset. Känner igen varenda liten knak i väggarna, drag i dörrarna och fantiserar fortfarande ihop historier om vad som hänt i husets alla små walk-in-closets. Just nu vill jag bara flytta hem igen. För jag längtar hem.

Just nu spelar det ingen roll hur mycket jag älskar min lägenhet. Mina vitmålade, gamla fönster. Mina breda vita fönsterkarmar och nästan 3 meter i tak. För jag känner mig så ensam när hösten kryper nära inpå. När det blir kallt och alla andra har någon att hålla i handen. Jag borde ärligt talat köpa en katt eller skaffa en sambo. Men att bli kär eller att ta hand om någon annan än mig själv känns väldigt långt bort för tillfället.

Men man ska aldrig säga aldrig.. så nu säger jag godnatt istället och hoppas på att jag vaknar upp fri från skrivkramp imorgon. För skrivkramp är det värsta!