I’ve got some news for you

Tacky girl is back. Nytatuerad och jävligt nöjd.. neee.. jag har inte tatuerat in en rabbit på bröstet, men jag ska tatta mig den 15e om allt går enligt planerna. Om jag inte ångrar mig innan, jag är trotsallt världens mest impulsiva levande väsen. Har för tillfället tre texter jag vill placera på olika ställen på kroppen (min mamma slår handen för pannan och suckar högljutt just i denna stund, sorry mami) he he he. 

Kom precis hem, stissig efter en take away kaffe från Koppi. Koffeinrelaterad adhd – check. Ska snart rusa ner för Hälsan igen. Känns inte som jag gör annat än att ränna upp och ner för Hälsobacken, men jag älskar det. Älskar Hälsan nästan lika mycket som jag älskar hösten som kommit smygande. Jag har till och med blivit blek och tänker inte göra något åt saken. Dock är mitt röda hår long gone och på fredag ska jag till frisören. Valet och kvalet. Bli guldigare i håret (blondare) eller satsa på att bli redhead for real? Åh. Jag vet. Jag hanskas med svåra beslut här i livet.

Fan. Jag kan inte både skriva och dricka kaffe. Nästan som att blåsa med mjöl i munnen. Feel me.

 

 

Att komma hem

Sitter återigen hemma hos min familj. Ska återigen sova över i flickrummet som gjorts om till gästrum. Märkligt att plötsligt vara gäst i sitt eget barndomshem. Villan jag växt upp i. Åh, jag saknar att bo här ibland. När kvällarna blir längre och mörkare. När vardagen blir grå. Då är det ganska skönt att komma hem till en tonårssyter med konstant pms och mammas goda mat..

Slutromantiserat.

Imorgon är det torsdag. Jag är ledig. Måste inom lärcentrum för det struntade jag i igår. Jag var för ledig för att ta mig i kragen. Nöjde mig med barnvaktandet. Imorgon ska jag dejta Sofie. Kanske dricka torsdagsöl bara för att det var så längesen och för att en Liberty Ale smakar så himla bra.

Godnatt.

Nova och Vera.

Har spenderat dagen med Nova och Vera. Fem respektive fyra år gamla. Vi speglade oss nere i parkeringskällaren, var i kyrkan och tände ljus för moster Tine, Novas gammelfarfar, Veras morfar, Novas avlidne katt Morris och Tines chihuahua Ping. Höll en tyst minut innan dem upptäckte Jesus på korset. Dem trodde på allvar att det var den riktiga Jesus som hängde där. Jag orkade inte ens ge mig in i diskussionen om att det inte finns någon Jesus. ”För han var ju blodig och såg ledsen ut” Och då är man verkligen död, på riktigt. Jesus fick lite medlidande innan vi gick. Stackars Jesus.

Efter kyrkobesöket (amen) gick vi till Ebbas. Det var dagens största miss. Ebbas fik har ungefär ett femtiotal olika kakor att välja mellan. Flickorna ångrade sig femtio gånger innan dem valde rätt kaka. Och när det valt rätt kaka ångrade dem sig igen. Både ville ha grädde enda tills dem fick grädde på sin kladdkaka, då tyckte ingen av dem om grädde längre.

Nu har jag ont i min kropp och huvud efter småbarnsbråk, skrik och efter att båda ridit på mina axlar, skulle lyftas hit och dit för att dem var för korta för att se en massa spännande. Men jag är skönt matt. Och glad. Nova och Vera är dem gulligaste ungarna i hela världen och det bästa av allt, dem är bara till låns.

” Maria, visst är man apa innan man blir människa? ” Vera, 4 år.

” Man får bara äta tacos om man är gift, för om man gör det utan att vara det kommer polisen och tar en ” Nova, 5 år.

Gotta love småbarnslogik.

 

What else matters?

” You may not be her first, her last, or her only. She loved before and she may love again. But if she loves you now, what else matters? ”

 

– Bob Marley

Ledig!!

Idag är jag ledig. Det känns så himla konstigt. Jag är aldrig ledig på vardagar, men den här veckan är jag ledig hela fyra dagar och det är jag värd. Ska ta en dusch, föna håret och sen bege mig ned till lärcentrum för lite studievägledning. Varenda liten cell i mig skriker efter att få börja plugga. Anmälde mig till högskoleprovet igår och gick igenom samtliga kurser och program på Malmö högskola, Köpenhamns universitet, Ruc och Århus universitet. Jag ska bli något.

Tänkte toppa alla ärenden med att hämta Nova och Vera på dagis. Fika med femåringar. Myspys! Nu måste jag sparka igång den här dagen. Later!

Tom.

Jag insåg precis att jag blivit fullständigt tom. Avskalad och uttryckslös, kal på insidan. Där finns verkligen ingenting att hämta längre. Inget dunkande hjärta, inga fjärilar i magen, bara en ekande tomhet byggd på ingenting.

Blö. Det känns så himla konstigt. För vad hände med känslomänniskan, med kärlekskrigaren som kunde skriva noveller baserade på egna erfarenheter? Vad hände med min tendens att romantisera utan att reflektera över det?

Jag saknar att känna. Jag saknar pirret, jag saknar fjärilarna. Jag saknar till och med det som en gång kunde rycka tag i mitt hjärta och vrida om det tills det började svida. Men det finns inget sånt. Det finns ingenting. Det känns som att någon tagit mitt hjärta och gett bort det till någon som förtjänar det mer än jag. Som inte är så kräsen, någon som vill känna och verkligen tillåter sig själv att göra det.

För jag är inte redo än. Mitt år har varit alldeles för långt och omfattande för att jag ska vilja bli del av något större just nu.. men jag kommer igen. Det har jag lovat mig själv.

Finaste Natalia få stå för ett upppiggande inslag. Mitt i det gråa.

23.34

” I’ve had enough of this comfort conversation, in my mind you’re all retards anyhow ”

 

– Johnossi

Alla vägar har sitt pris

Jag har haft en fantastisk helg. Hann med den årliga kräftskivan och två spontanbesök i Malmö. Såg Jonathan Johansson i lördags och älskade allt med honom. Rösten. Dialekten. Arrogansen. Rörelsemönstret och sättet han drog fingrarna genom sitt hår på. Åh. Julia och jag lovade varandra att se tillbaka på stunden om tio år och minnas den som något fint. Sedan gav vi varandra några lovord och skakade hand för en ljus framtid. För jag tror på oss.

__

Vaknade upp i mitt fina barndomshem i söndags eftersom jag glömt nycklarna till mitt egna lilla hem. Åt kräftlunch med familjen innan Sofie och Malin hämtade mig. Roadtrip till Malmö. Motorväg och gamla låtar. Fint.

Söndagsmiddag på T.G.I Fridays. BQ burger, gratis refill och Miike snow till efterrätt. Såg Melissa Horn, lite väl nedkortat och toppade en fantastisk söndag med min gamla husgud Lars Winnerbäck. Mannen som lärde mig känna och att sätta ord på känslor. Två timmar total lycka när Lasse gjorde det Lasse gör bäst, sen raka vägen hem till Helsingborg och jag slocknade som vanligt i bilen. Tur att det aldrig är jag som kör.

Tack finaste ni.

 

What’s up?

Idag fick jag ett nytt jobb. Eller ja. Jag byter avdelning, kollegor, rubbet. Ska faktiskt bli riktigt skönt nu när jag tänker efter. Annars? Jag är trött på jobb (how ironic) och vill börja plugga, men eftersom jag inte sökte in till hösten får jag vänta ett halvår till. Sen är jag off to CPH (eller Århus). Måste komma in på psykologutbildningen, måste. Måste!

Börjar faktiskt få panik när jag tänker på hur lite jag hunnit med i mitt liv. Får panik när jag tänker på alla förberedelser som komma skall. Alltså, jag är inte den som planerar och förbereder, jag är den som kastar mig ut i det ovissa och bara kör på. Men uppenbarligen förändras man. En bostadsrätt och ett fast jobb. Plötsligt är man vuxen. Plötsligt sitter man fast. Och jag hatar det.

I december vill jag till New York igen. Om jag så ska behöva åka dit ensam så ska jag dit. Strosa rundor på Bleeckerstreet, försvinna i vimlet på Times Square. Jag älskar det. Biljetten är betald. Nu måste jag bara vinna en massa pengar. 9/9 it is. Mer än så säger jag inte :*

Plötsligt händer det!