– Hero by Regina Spektor
Idag har vi haft moln på Malta vilket varit lite trist för brännan. Men jag vaknade upp yr och illamående imorse så någonting säger mig att fick lite för mycket sol igår och ändå behövde en dag i skuggan, vilket jag fick.
Imorgon hoppas jag på bättre väder för DÅ ska vi åka till Comino, om vädret tillåter det vill säga.. Känns lite trist att Maltas höstväder börjar svika. PÅ fredag ska det till exempel regna så då ska vi åka till Valetta, Maltas fina huvudstad. Vet att ni gnider era händer av förtjusning och skadeglädje.. men jag har det jättebra ändå!
Ligger för tillfället i sängen och fantiserar om framtiden. Smider planer och planerar. Jag är lite i valet och kvalet om jag är sugen på en exotisk resa, typ 2 veckor på Bali eller en resa till New York i vinter. Svårt. Får se hur hårt jag drabbas av vinterdepressionen, sen kan jag bestämma mig för vad jag helst vill ha, sol eller Marc Jacobs väskor. Dessutom väntar en weekendresa till Berlin med Sofie, måste bara invänta lönen.
Och haha, det här är så typiskt mig. Hinner inte mer än hem från en resa innan jag planerar en ny. Men det finns inget som får en att känna att man lever så mycket som att resa. Det finns inget bättre än att upptäcka världen. Inget som är mer inspirerande. Att resa är att leva. Punkt slut.
mys på takterassen igår
– Theodor Kalifatides
På senaste tiden har jag blivit utpekad som loveguru. Diverse vänner och personer har kommit till mig, öppnat upp sig, blottat sitt hjärta eller det lilla som nu funnits kvar av det. Alla har pratat med hjärtat, från hjärtat. Pumpande som trasiga. Visst är det förundransvärt vad kärleken kan göra med en människa? Hur förälskelser fullständigt kan berusa en och stiga en åt huvudet, vara det bästa men samtidigt det tyngsta bördan i hela världen?
Det senaste året har jag tänkt väldigt mycket. Analyserat för mycket för mitt eget bästa. Grubblat, skrivit, suddat ut och börjat om. Jag har gått in på djupet, plockat isär begreppet kärlek och försökt sätta ord på vartenda litet skede, vartenda liten beståndsdel. Gör aldrig det, jag förlorade nästan mig själv i jakten på svar, gick vilse inombords.
Mitt första hinder var ensamheten. Viljan att vilja gå vidare utan att egentligen veta hur. Jakten på sig själv efter en förlorad tid av berusning. Konsten att plötsligt få sitt eget hjärta att slå dem där extra slagen utan någon annans hjälp. Jag gav upp innan jag ens försökt, tills jag efter diverse tunga månader hittade en balans inombords och jag har aldrig känt mig starkare än jag gör nu.
Allting handlar om att våga bryta sig loss. Man blir inte automatisk ensam för att ens hjärta går i kras. Allt handlar om att byta fokus från den man en gång älskade till dem som älskar en nu. Om att fokusera på dem som faktiskt finns i ens liv istället för dem som valde att ta sig därifrån. Om att fokusera på sig själv, att omge sig med saker och personer DU älskar. Göra saker DU tycker är roliga. Bara vara sin egen och någonstans försöka att njuta av det.
Det hjälper inte att försöka stressa in i något (been there done that). Man måste inte ha någon, man måste inte vara någons, det räcker med att vara sin egen. För vänner, hur ska man kunna veta vart man har någon annan om man inte vet var man har sig själv? Det finns inget som heter helhjärtat och äkta om man känner sig halvhjärtad och trasig.
Människor skapar vanor, så bryt dem gamla och skapa nya. Du kanske förlorade med du älskade iallafall. Du samlade på dig erfarenheter, såg vad som gick fel, kanske snubblade någonstans på vägen. Men det spelar ingen roll. Det är bara att sopa ihop resterna av ditt hjärta, klistra ihop det bäst du kan. Det lönar sig inte att analysera vad du kunde gjort annorlunda. För det blir inte annorlunda.
Inte förrän det verkligen är menat att bli annorlunda. För det finns ingenting som heter att hitta sann kärlek, kärleken hittar dig. Så njut av att vara din egen sålänge. Det är faktiskt inte så farligt som det verkar.
Med kärlek
Murran the loveguru
Jag har sällan eller aldrig känt mig så förväntansfull. Jag vet inte varför. Men livet bubblar inom mig och tankarna snurrar så snabbt att jag blir yr. Jag mår rent ut sagt fantastiskt! Var inne på min absoluta favoritblogg Lelove för en stund sedan hittade den här vackra texten. Med Robyns akustiska Indestructible som bakgrundssound kan man inte annat än att inspireras.
– Bob Marley
Trött i huvudet, fjärilar i magen och ett hungrigt hjärta. I could go on forever, men det tänker jag inte göra. Så jag tycker ni ska lyssna på Dennis istället. Enough kan vara den finaste låten på länge.
– Jag är för snygg för dig. Snap. Det har jag alltid varit. Klart slut.
– Mina ben är bruna och jag älskar det.
– Roskilde kommer bli kickass.
– Screw allt som gör ont. Det är inte värt det, har aldrig varit värt det, kommer aldrig vara värt det.
– Jag har dem finaste vännerna och familjen i världen.
– Jag förtjänar det bästa. Så från och med nu tänker jag bara nöja mig med just, det bästa.
– Det här har inte varit mitt år, men det kan bara bli bättre nu.
– Jag ska tatuera mig. Säger inte var, hur och när. Bara att jag ska.
– Karma is a bitch. Du ger och du tar och du får tillbaka. Varenda liten handling får en konsekvens. Och för en gångs skull är det inte min förlust.
– Jag har skrivit så jävla mycket bra på sistone. Inget jag publicerat här, men kanske kommer..
– Jättemånga människor klickar sig fortfarande in här varje dag. Jag är imponerad över både mig själv men främst er såklart.
– Den här sommaren ska bli den bästa.
Älskar låten. Vill ha en solbränd, muskulös surfkille med långt hår och tatueringar när jag hör den. Någon som ställer upp? Gimmie!
I can not walk in these shoes, they hurt my toes. 