Peach

Så, då har feberyran lagt sig och jag befinner mig återigen i ett rus av smärtstillande. Skönt. Eftersom morfar Finn firar 70 fina år har jag dagen till ära tagit på min dröm från H&M trend. Kunde ju inte veta att jag skulle åka på flunsan och bli drastiskt många nyanser ljusare i huden men jag hoppas att jag kan bära upp färgen någorlunda ändå. Har matchat med världens finaste rouge från Make up store (blush lush) och deras nya läppstift trip i den perfekta ljusrosa/nude nyansen. Lite Dior show på det tillsammans med Chanels guldiga skuggor så ser jag väl ändå någorlunda representabel ut? Ja, åtminstone till mina smärtstillande släpper. Dumma sjuka.

AAAJ

Jag vet att det inte är roligt att läsa om min sjuka, men jag är så ledsen. Jag har så himla ont. Kan inte svälja eller dricka, verkar ha fått en dubbel öroninflammation när jag nu fått sjuk smärta i öronen också, har migränblixtrande huvudvärk, nackspärr och feber. Har legat och gråtit helt hjälplös i en timme nu för att alla sover. Alla utom jag. Jag har inte kunnat sova något sen klockan 01.19. AAAAJ. Fan. Rädda mig! Jag orkar bara inte gå till doktorn men efter 4 sjuka dygn verkar det ju inte bättre. Men jag måste ha penicillin, värktabletterna hjälper inte längre. Och dem har ändå varit dagens höjdpunkt de senaste dagarna. 

Åh. Idag firar min älskade morfar sin 70årsdag och jag ligger här och gråter. Ibland är livet orättvist.

Milano it is!

Åh! Gissa vem som precis bokade en resa till Milano? I did! Fan vad lycklig jag är! Äntligen ska jag få åka ner till min fantastiska vän. Äntligen ska jag få spendera några dygn med min Milanobabe Julia. Kan inte riktigt beskriva hur mycket jag längtar. 9-12 April. Pasta, pizza, pesto, Plastic, shopping och Julia! Can’t wait!

Jättesjuk

Jävlar vad jag är sjuk. Bara kolla på bilden, vem är hon? Jag brukar ändå tycka att jag ser helt okej ut osminkad, men att döma utifrån bilden så ser jag ju fruktansvärd ut?

Jaja, jag har som tur är vaknat upp ur mitt 40-graders feberkoma och känner mig, efter diverse svettattacker och ett nyfunnet panodil-beroende, bättre. Det här är värre än min förra riktiga sjuka svinisen och nu har jag inte ens pojkvän som kan klappa på mig. Åhå. Det är ett hårt liv. Men jag ska inte klaga, för jag har världens bästa mamma som tar hand om mig och en katt som envisas att ligga som en halsduk runt min hals.

Dessutom inhandlas allt som jag är sugen på. Blåbärssoppa, soppa, cola och ostbågar. Får dock se hur mycket jag lyckas svälja. Har aldrig förr haft så (svin!)ont i halsen. Att svälja mitt eget saliv känns som att svälja glas i ett blodigt, sårigt och varigt svalj. Ueh.

Ikväll stannar jag kvar hos m&p. Jag var en vända inom lägenheten men mamma fick vända om och hämta mig igen då jag insåg att utan hjälp skulle jag ligga fullständigt apatisk i feberkoma tills någon kom och hittade mig. Fan vad det suger att vara sjuk, särskilt nu när det äntligen är lönehelg. Ingen kan ha längtat mer än mig, som nu tvingas få liggsår istället för att slå klackarna i taket. Men what to do? Krya på mig.

Hemmafest, på en onsdag.

Min lillasyster ringde för en stund sedan, näst intill skrek sitt gladaste Heeeeej Maria och nej, det tog inte många sekunder innan jag fattade att hon var ute efter något. Hon ville inte låna skor, inte kläder, inte ens min hatt, hon ville bara sova över hos mig för att hon skulle på fest på Tågaborg. Fest? På en onsdag? När man är 17 år? På min tid stämplade man in på Tivoli på fredagar och använde uv-penna med laserlampa som man köpte på Br. Nu går man på hemmafest på en onsdag. Det blir inte sent, jag är hos dig två 2. Klockan två? På natten? Jag har velat gå och lägga mig sen jag kom hem från jobb, dvs 15.30. Tur att lillen har nyckel. Och ska till Malmö med mig, mami och Nova imorgon. Annars hade hon säkert inte kommit hem förrän imorgonbitti och väsnats. Hursomhelst ska jag väcka bakisvraket tidigt imorgonbitti. Eller just det, hon är nog inte bakis för hon dricker ju inte. Nej det är klart hon inte gör. Det gör man ju inte när man är 17 år och går på hemmafest mitt i veckan. Inte alls.

Nu ska jag bädda i soffan och sen hoppas jag att hon håller vad hon lovat. Vara hemma vid senast klockan 02.00 och inte gå ensam. Lite måtta får det väl vara..

 

True love

”True love does not come by finding the perfect person, but by learning to see an imperfect person perfectly”

What goes around comes around

Det finns en sak som aldrig slutar förvåna mig. Och det är ni. Ni där ute som lägger timmar varje vecka på att läsa min blogg, lägga er i mitt liv och på något sätt måla upp en bild av hur ni tror jag är. Hur ni tror jag lever mitt liv, vad ni tror jag gör och inte gör, hur ni tror jag är mot mina medmänniskor.

Jag tänker inte dra alla över en kamm. Men come on! Alla ni som läser min blogg enbart för att snoka i mitt liv och försöka hitta anledningar till att göra livet surt för mig, ryck upp er? Ta tag i era egna liv innan det är för sent. Sitt inte där bakom skärmen och sucka inombords. Le lite, lev lite, för vet ni? Så himla svårt är det faktiskt inte. Jag vet att era liv kanske suger mer än mitt, men det ger er ingen vettig anledning till att tycka illa om mig. För så hemsk är jag faktiskt inte.

What to do? Jag vet inte, jag antar bara att alla människor helt enkelt inte lika lättsinta som mig och mina vänner. Alla kanske inte kan lämna mellanstadie fasonerna bakom sig. And that’s a shame. Det är det verkligen. För det här är Helsingborg mina vänner. What goes around comes around. Bokstavligt talat.

:*

 

Offline

Jag tror jag lider av kronisk trötthet. Och magsår. Eller ulcerös kolit. Och refluxsjukdom och ibs. Fast det är ju bekräftat. Känns som mina inre organ har brustit, jag har huvudvärk och fryser. Orkar verkligen inte ta mig ur sängen men jag måste. Har nämligen lovat Linnea att släpa mig i in i duschen, ta på mig pyjamasen och släpa mig över gatan. Får se om jag lyckas.

Annars? Jag jobbar och jobbar extra. Men på torsdag är jag ledig och då ska jag till Malmö. Shoppa, shoppa, shoppa! Det bubblar i kroppen bara jag tänker på det. Hjärtat slår några extra slag. Fan vad gott. Shopping är den bästa medicinen mot precis allt. Bättre än mat, bättre än sex och bättre än kärlek, ibland, typ nu. På fredag tänker jag boka och betala resan till Milano fast att telefonräkningen talar för att jag borde stanna hemma. ”För att vara ekonomisk”. Men sen när blev jag ekonomisk? Screw it, Milano it is! 8-11 april.

Duscha var det ja. Bara för att man känner sig som ett vrak behöver man ju inte se ut som ett. Xoxo

Madröm

Inatt hade jag den värsta mardrömmen någonsin. Jag drömde att jag hade lungcancer. Långt gången, inte många dagar kvar att leva. Dagen då min kropp inte orkade mer låg jag nedbäddad i sängen och hela familjen och släkten var samlad i min lägenhet. Jag hade inget hår, vägde minst tjugofem kilo mindre än nu och kunde inte andas utan slangar i näsan. Droppställningen var mitt enda hopp. Det var fruktansvärt, det värsta någonsin, för jag har sällan eller aldrig drömt något som känts så verkligt. Jag kände till och med andnöden i sömne. Nova satt i min säng och gav mig en Barbiedocka som liknade mig och som hon tyckte skulle följa med mig ner i graven. För jag kunde ju inte vara ensam.

Alla ljus, alla liljor, alla värmande händer på min kind. Alla sorgsna ögon, tårar och alla tunga andetag. Jag var så rädd. Det var fruktansvärt. Så himla läskigt. Usch, blir ledsen bara jag tänker på det. Jag är livrädd för döden, livrädd för att bli lämnad eller behöva lämna dem jag älskar. Åh. Det läskigaste att jag på riktigt hade svårt för att andas, kanske är det min period-astma som återvänt? Kanske betyder drömmen något? Att man drömmer att man dör brukar väl betyda att man avslutat ett tidigare kapitel i sitt liv? Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Koffeinsjuka

Papi kom över och granskade min lägenhet. Inte klokt hur många fel pappsen lyckades hitta på mina små 43 kvadrater. I’m impressed. Efter nederlaget (vi måste spacka, måla, tapetsera, laga ventilationen, bliblablö etc) bjöd han iallafall på fika. Kaffe. Med påtår. Åh fyfan. Det suger att tycka om kaffe när kaffe är som gift för min kropp. Mina tänder är kaffegula, jag kommer lida av magkatarr de kommande 17 dagarna och jag blir så sjukt stressad och hyperaktiv. Har pratat konstant sen jag anlände hit, har sällan eller aldrig varit så social på en söndagsmiddag. Kaffe gör mig sjuk. Jag har hjärtklappning och det kliar inombords. Måste. göra. något! Jag ska aldrig mer dricka kaffe. Aldrig någonsin.

Nu ska jag impulsshoppa lite skönhetsprodukter. Det är jag värd. Tror jag.. men först ska jag lyfta bort Findus från en sovande Nova. Överviktig kelsjuk katt på en sovande fyraåring. Inte så bra, nej.

Xo